Man kan uppfatta Rolf Schock och hans liv som en tragedi och ett misslyckande. Han hade dåliga relationer med sina föräldrar. Deras krav och förväntningar kom att tynga hans liv. Han vägrade i vissa avseenden att anpassa sig till sociala förväntningar och de krav som ställdes på honom. Han förblev annorlunda, en udda person, en bohem. Han var intresserad av mycket och studerade mycket – men hans begåvning och studier ledde aldrig till det formella akademiska erkännande han eftersträvade och sannolikt förtjänade. Han dog i en olycka en decemberdag 1986 i Berlin, 53 år gammal.
Men man kan också se Rolf Schocks liv som rikt och kärleksfullt, kämpande och fullt av visioner, präglat av nyfikenhet och lust att upptäcka och utforska människor, idéer, länder och kontinenter. De som någon gång kom att stå honom nära glömde honom aldrig. Men många av dem blev mycket överraskade när hans testamente öppnades och det visade sig att han hade gjort en del av dem till förmånstagare av den förmögenhet de inte hade en aning om att han ägde. I döden påverkade han deras liv en gång till, och därutöver skapade han en stiftelse med uppgift att belöna människor som varit mer framgångsrika än han själv inom fyra områden: filosofi/logik, matematik, konst och musik.
De fyra priserna delas i år, 2011 ut för nionde gången sedan 1993. Prissumman uppgår i år till 500 000 kronor.
Rolf Günther Gustaf Adolf Schock föddes den 5 april 1933 i Cap d’Ail, som ligger på den franska Rivieran mellan Nice och gränsen mot Italien. Hans föräldrar var Gustaf Adolf Schock och hans hustru Caroline Pauline, född Luce. Adolf Schock var tysk krigshjälte från Första världskriget och multimiljonär vid tiden för Rolf födelse. Han uppges bland annat ha ägt ett stort livsmedelsföretag i Tyskland men vägrade, enligt vad Rolf senare berättade, att avskeda judar som arbetade för honom när de nazistiska makthavarna krävde detta, och han uppges ha varit öppet kritisk gentemot Hitler. Rolf Schock började skolan i Monaco, som ligger alldeles intill Cap d’Ail, och berättade senare i livet att han skämdes inför sina kamrater för att han alltid fick åka taxi till skolan. Föräldrarna tycks ha varit oroliga för att Rolf och hans äldre bror Gerald skulle kidnappas.
Flykten från Tyskland
Familjen hade också en bostad i Tyskland, där Adolf Schock hade sin affärsverksamhet. Vid ett av besöken där när Rolf var fyra eller fem år gammal varnade Hermann Göring (en av Hitlers närmaste män, riksmarskalk) sin gamle vän Adolf Schock för att Gestapo skulle komma före gryningen. Familjen packade sin bil med så litet av sina ägodelar som möjligt för att inte röja att de lämnade landet för gott. De tog sig till Lissabon och vidare till USA.
Rolf och hans bror gick till en början i en fransk skola på Park Avenue på Manhattan, men familjen flyttade senare till New Jersey där sönerna fick gå i en vanlig amerikansk skola. Det sista året på high school, från hösten 1950, gick Rolf på Trinity School på Manhattan. Han spelade bland annat i skolans fotbollslag med nummer 52 på tröjan och han ägnade sig också åt brottning och friidrott. I skolans årsbok för ”Class of 1951” beskrivs ”Roy Gunther Schock” så här:
Roy är helt klart klassens stålman, känd för sin förmåga att med samma lätthet lyfta antingen Mac Millan eller en 225-pundsvikt (drygt 103 kilo). Han har ett fint intellekt, om än envist, och förbluffar oss alltid med diskurser om oändligheten och Cromagnonmänniskans ursprung. Under sin korta period på Trinity har han utmärkt sig på fotbollsplanen och i klassrummet. (Den Mac Millan som nämns i texten hette Donald Norman i förnamn och var en av Rolf Schocks medspelare i fotbollslaget, med nummer 53 på tröjan).
Här noteras flera drag som Rolf Schock senare i livet skulle utveckla ytterligare: den fysiska styrkan, vidden av intressen, envisheten. Notisen illustreras med ett formellt porträtt av en leende, välkammad yngling med öppet ansikte. Han bär slips och kavaj. Leendet skulle han behålla livet igenom, men det välkammade håret började han förlora efter bara några år och ersatte med en toupé. Slips och kavaj bar han nästan aldrig under resten av sitt liv.Rolf Schock inledde sina högre studier vid University of New Mexico, där han studerade geologi. Efter några år började han studera filosofi med sikte på en doktorsgrad vid University of California i Los Angeles, där de sedermera berömda filosoferna Richard Montague och Donald Kalish och undervisade i logik och den kände Rudolf Carnap undervisade i vetenskapsteori. Rolf Schock hade vissa sociala problem. Hans ibland burdusa uppriktighet stötte bort människor, däribland en del av hans lärare i filosofi.
”Jag tänker, därför finns jag, tror jag”
Hans klädsel stämde inte med tidens studentmode. Han flöt bättre in i den beatnikstil som hade börjat växa fram i San Francisco, men inte heller där passade han riktigt in. När poeten Allen Ginsberg en gång träffade Rolf Schock kallade han honom ”revisorn” (the accountant) på grund av hans heta intresse för logik. Ett av Rolfs favoritskämt vid denna tid, och kanske senare i livet, var en variation på Descartes berömda sentens ”Jag tänker, därför finns jag”. Rolf utvidgade den till ”Jag tänker, därför finns jag, tror jag” – ”I think, therefore I am, I think”.
1960 bestämde sig Rolf Schock för att flytta till Sverige, ett land som han besökt flera gånger i samband med sommarresor till Europa. Ett skäl var att han kände sig mer och mer främmande i ett USA som han uppfattade som alltför våldsamt och alltför kommersialiserat. I bakgrunden fanns också faktum att han två gånger hade misslyckats med att doktorera vid UCLA. Han kände sig motarbetad av sina lärare.
Han fortsatte sina studier i filosofi med huvudsaklig inriktning på logik vid filosofiska institutionen vid Stockholms universitet. Han hade vissa framgångar som emellertid inte ledde till undervisningsuppdrag eller andra fasta tjänster. Rolf Schock tog sin fil. lic.-examen 1964 och kunde fyra år senare lägga fram en doktorsavhandling med titeln ”Logics without Existence Assumptions” vid Uppsala universitet, där en av hans mentorer och lärare, Stig Kanger, blivit professor. Avhandlingen var ett tidigt arbete inom det forskningsområde som kallas fri logik. Det väckte en viss uppmärksamhet och citerades ofta av andra forskare inom detta område. Den gav honom docenturkompetens men ingen tjänst. Under flera år höll Schock kurser i logik och vetenskapsteori vid KTH, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, som blev en bas för hans fortsatta vetenskapliga verksamhet. Förutom sin doktorsavhandling publicerade han tre större verk, läroboken ”Logik”1967, ”New Foundations for Concept Theory” 1969 och ”Quasi-connectives Definable in Concept Theory” 1971. Han publicerade ett stort antal uppsatser och inlägg i vetenskapliga tidskrifter. Många av dessa ”vittnar om ett gediget logiskt kunnande”, skrev en sakkunnig om Schocks arbeten i ett tillsättningsärende 1984, ”men de utmynnar sällan i några filosofiskt intressanta slutsatser”. Mot slutet av sitt liv fick han också från olika håll hård kritik för sitt försök att på logiska grunder vederlägga Albert Einsteins relativitetsteori.
Trots sina motgångar brann Rolf Schock under hela sitt liv för filosofi och logik, men också för konst och musik. Han prövade på att måla och hade en utställning på ett litet galleri i Stockholm 1979. Han var en ivrig amatörfotograf som tog mängder av bilder under sina resor i Afrika, Nya Zeeland och Europa. Sitt intresse för geologi behöll han livet ut. Den förmögenhet han ärvde efter sin far vid dennes död i mitten av 1960-talet gav honom möjlighet att göra omfattande resor i världen samtidigt som han fortsatte sin spartanska livsstil i Sverige. En nära vän berättar att han tidigt bestämde sig för att testamentera en del av sin förmögenhet till en stiftelse med uppgift att dela ut priser i vitt skilda ämnen. Alfred Nobels testamente var en förebild, men han frågade sig ofta varför Nobel hade valt ämnen som kemi och fysik vid sidan av litteratur? Ämnen som logik/filosofi och matematik, musik och bildkonst låg närmare Rolf Schocks intressen – och på så sätt kan Schock-stiftelsens priser ses som ett komplement till Nobelprisen, utan alla jämförelser i övrigt.
Hösten 1986 besökte Rolf Schock Sovjetunionen och höll en föreläsning om fri logik med utgångspunkt från sin doktorsavhandling. I ett telefonsamtal till en av sina tidigaste flickvänner, som han studerade logik tillsammans med vid UCLA, rapporterade han att han hade fått ett mycket positivt mottagande. Hans glädje över detta uppvägdes till en del av att han i oktober samma år fick ännu ett avslag på sina försök att få sin uppsats med kritik av relativitetsteorin publicerad, denna gång från Oxford University Press. Den 5 december 1986 omkom Rolf Schock i Berlin under sin Landrover när han var i färd med att montera in en ny fjäder vid det högra bakhjulet. Han ligger begravd på Luther-Friedhof på Malteser Strasse.