ANDREA BRANZI

Rolf Schocks pris i de visuella konsterna 2018 tilldelas Andrea Branzi

för hans långa och betydelsefulla engagemang i diskussionen om staden, arkitektur och design. Som arkitekt, tänkare, skribent och filosof är han en av huvudpersonerna bakom italiensk radikal design och hur den formulerades efter modernismen.

Genom Archizoom Associati, som han var med att grunda 1966, har han starkt bidragit till artikulerandet av arkitektur som kritik och teori. Projektet No-Stop City och begrepp som anti-design är fortsatt centrala i samtida arkitektur- och designkontext, kanske än mer idag än när de en gång utformades.

Andrea Branzi, född 1938, är en italiensk arkitekt, designer, debattör och författare. 1966 är Branzi medgrundare av studion Archizoom Associati, som med sitt projekt No-stop city tre år senare bidrog till att formulera arkitektur som kritik och teori. No-stop city visar på de yttersta konsekvenserna av den sena kapitalismens urbana utveckling. Det var en Superarchitettura, en superarkitektur, bestående av superproduktion och superkonsumtion.

Tillsammans med andra italienska grupper som Superstudio inledde de en förnyelse av inte bara italiensk design utan formulerade en design i en bred kulturell och politisk kontext. Denna, så kallade Radikal design eller Anti-design, fick sitt internationella genombrott med utställningen Italy: The New Domestic Landscape på MOMA 1972. Andrea Branzi har haft en nyckelroll i designriktningar som Global Tools, Alchimia och Memphis. Bland hans mer kända möbler finns Superonda sofa, 1966, Mies chair, 1968, och den modulära Safari sofa, 1968, alla avsedda att ifrågasätta reglerna för hur vi bor. Under 80-talet kom Animali Domestici, hybrider av natur och konstgjordhet och efter milleniumskiftet utvecklas Branzis design till personliga objekt av mer fragmenterad sammansättning fyllda av subtil jiddisk ironi.