Former av cellplast är uppspända i luftrummet med vajrar som går mellan galleriets kortsidor. Det går att urskilja en kontinuerlig linje, men den är uppbruten och kraftigt förskjuten. Den lätta cellplasten vadderar och skyddar. Den håller om ett avstånd och kontrasterar mot stålvajrarnas beslutsamhet. Det pågår en rumslig förhandling om vad som är permanent och vad som är förgängligt, om konstruktionens betydelse och vad som skiljer insida från utsida.

Den uppbrutna linjen visar konturen från en klockfjäder i stål. Den syns som ett avtryck eller en avsaknad mellan de utskurna delarna. Stålets fjädrande egenskaper har reducerats till ett snitt genom cellplasten, ett emballage av mellanrumsformer som isolerar och fixerar ett tillstånd vid en specifik tidpunkt. Linjen innehåller information om stålets inbördes struktur och motstånd, hur det har härdats och formats för att kunna vridas upp och ge kraft åt mekanismen, eller hålla en konstant takt.

– Liva Isakson Lundin

Liva Isakson Lundin mottog Konstakademiens utställningsstipendium ur Gerard Bonniers fond 2024. Stipendiet omfattar en utställning vid Konstakademien, medel för att genomföra utställningen samt en utställningskatalog.