Antonio Canovas Paris

Mitt bland Konstakademiens alla gipser efter verk från den grekiska och romerska Antiken, hittar vi plötsligt ett betydligt nyare verk: Antonio Canovas Paris.

Konstakademiens elever skulle studera och teckna av de antika skulpturerna som ett led i sin skolning. Men det yttersta målet var förstås att de som utbildade konstnärer skulle skapa egna verk som anknöt till traditionen, men som ändå på något sätt var nya.

Att skapa samtidskonst på Antikens grund var särskilt aktuellt för skulptörerna, som hade hela detta mäktiga utbud av äldre gipser att förhålla sig till. Det var därför också viktigt att eleverna på Konstakademien fick se verk av konstnärer som lyckats göra detta. I Sverige var Johan Tobias Sergel det främsta exemplet på en sådan skulptör. Han var också professor vid Akademin från 1779, och flera av hans verk ägs av Konstakademien.

Italienaren Canova nådde ännu större internationell berömmelse. Hans skildring av herden Paris finns i två exemplar i marmor från 1807-1816. Konstakademiens gips är troligen gjuten efter den skulptur som ägdes av den Bayerska kungen Ludwig I, som var en stor konstsamlare. Det var Sergels elev Byström som 1839 förmedlade inköpet av Paris, som kostade 80 riksdaler banco, och frakten gick dessutom på 42 riksdaler och 13 skilling. Men det var det värt för en Canovaskulptur som skulle göra Akademiens samling än mer aktuell för elever och för konstintresserade besökare.

Paris var enligt myten kungason men uppväxt bland herdar – därav den lilla mössan, och klubban som var till för att hålla vilddjuren borta från flocken. Han fick i uppdrag att utse den vackraste bland grekiska gudinnor och valde då Venus, kallad Afrodite inom grekisk mytologi. I Canovas skulptur har Paris ännu inte bestämt sig, utan håller fortfarande bakom ryggen det äpple han skall ge som tecken till vinnaren.

Som belöning för sitt jobb som domare fick han väldens vackraste kvinna, den sköna Helena. Ett problem var dock att hon redan var gift med kungen av Sparta. Att Paris rövade bort Helena och tog med henne till Troja blev inledning till den mytiska storkonflikt som skildras i flera episka diktverk som Iliaden, Odysseen och Eneiden.