Carl Johan De Geer visar utställningen:
Datum: 13/9, 20/9, 27/9.
Tid: Kl. 13:00
Ingen föranmälan krävs

Den 23 augusti öppnar Konstakademien dörrarna till en omfattande separatutställning med nya verk av Marie-Louise Ekman. Utställningen med titeln Förklara allt – Nu. består av måleri, installationer och glasskulpturer, tillkomna under de senaste åren. Vissa av målningarna har vuxit fram till ett större format – en skala som konstnären tidigare inte berört. Det var i mötet med koreografen Alexander Ekman som denna förskjutning tog form:

”Det uppstod något mellan hans blick och mitt rum … som om det jag målade fick nytt liv … helt plötsligt invaderades ateljén av väldigt stora människor.”

– Marie-Louise Ekman

I samband med utställningen publiceras en rikt illustrerad katalog. Den innehåller intervjuer genomförda av Michael Storåkers med Marie-Louise Ekman, Alexander Ekman, Mats Ek, Carl Johan De Geer och Maria Lind, samt en essä av Christoffer Garplind.

Marie-Louise Ekman, född 1944, har i över sex decennier varit en självklar kraft inom det svenska kulturlivet. Som konstnär, regissör, dramatiker, chef för Dramaten och professor samt rektor för Kungl. Konsthögskolan har hon obevekligen lämnat ett starkt avtryck på vår kulturella identitet. Med en ständig strävan efter att pröva nya uttryck, från film och frimärken till offentlig konst, teater och scenografi, har hon visat en obändig talang och hunger för utveckling.

Parallellt med utställningen på Konstakademien visas verk från de senaste 50 åren av Marie-Louise Ekman på CFHILL, Riddargatan 13.

Den 7:e juni 2025 utbröt brand i Konstakademien, Stockholm. Det var nästan på dagen 275 år sedan byggnaden senast sattes i lågor. År 1751 var det Klarabranden som lade större delen av Norrmalm och Konstakademiens byggnad – dåvarande Meyerska palatset – i sot och aska. Orsaken till 2025 års brand utreds fortfarande.

Utställningen i Tengbomhallen berättar om brandens händelseförlopp. Om släckningsarbete, saneringsarbete och om de många insatser som gjorts och görs av räddningstjänst, sotspecialister, snickare, byggare, konservatorer och byggnadsantikvarier för att snabbt kunna rädda och återställa Konstakademiens arkitektur och samlingar.

Konstakademien är så kallat byggnadsminne. Det betyder att byggnaden är särskilt värdefull och har det starkaste kulturhistoriska skydd som en byggnad i Sverige kan ha. Men som byggnadsminne är Konstakademien inte unik.

Unika är däremot Konstakademiens samlingar. Här bevaras bland annat måleri, skulptur, skissmaterial, böcker, kläder, brevsamlingar och allahanda minnen som sparats av de arkitekter, konstnärer och forskare som utgjort Kungl. Akademien för de fria konsterna sedan dess tillkomst 1735. Samlingarna här är en ovärderlig och oersättlig del av svensk konst- och kulturhistoria som saknar sin motsvarighet i Sverige. I många fall saknar de också sin motsvarighet internationellt.

Det är ett smärre mirakel att ingenting har förstörts och att Konstakademien kan öppna igen för publik, endast 2, 5 månader efter branden. Vi som var först på plats efter släckningsarbetet möttes av skarp och mycket påträngande brandlukt, av en svidande rökridå som förvandlat lokalerna från färg till svartvitt och ljudet av rinnande vatten från släckningsarbetet.

Konstakademien kommer under hösten att arrangera program med anledning av branden och dess konsekvenser. Uppdatering sker på vår hemsida.

Välkomna!

SAMTAL I UTSTÄLLNINGEN
Jesper Nyrén och Sara Walker (konstvetare och verksamhetschef SAK)
Datum: Torsdag 18 september
Tid: Kl. 18.00
Plats: Galleri Väst

Måleriet innebär för mig en rörelse mellan enskildheter och sammanhang. Mellan del och helhet. Närhet och avstånd.

Det är ett ständigt pågående samlande och bearbetande av detaljer och fragment som när de ställs intill varandra kan skapa en bild som liknar ett minne. Som toner i ett partitur.

Jesper Nyrén är född 1979 i Sala och bor och arbetar i Stockholm. Han tog examen från Kungl. Konsthögskolan 2007 och har sedan dess gjort ett stort antal utställningar och flera konstnärliga gestaltningsuppdrag. Jesper Nyrén mottog Konstakademiens utställningsstipendium ur Folke Hellström-Linds fond 2023. Stipendiet omfattar en utställning vid Konstakademien, medel för att genomföra utställningen samt en utställningskatalog.

Text av Adam Rosenkvist
Kritiker och konstvetare

I en intervju berättade konstnären Gerhard Nordström om ungdomens resor till de stora museerna. Kamraterna tävlade; hur nära kunde de komma mästerverken? Helst skulle det bara vara några millimeter mellan nästipp och duk. Tittade vaktmästarna bort hände det att de försökte uppleva corpus di colores, färgens kropp, även genom den försiktigaste beröring.

Bara minnet av att en gång ha känt på en Rembrandt hänförde Nordström. Oavsett sanningshalt så vittnar anekdoten om en djup kärlek till färgen, till dess stofflighet och metafysik – till allt det som kan uppnås med bara lite pigment och olja.

Jag vet inte om Jesper Nyrén har försökt känna på en Piero della Francesca under någon av sina studieresor till Arezzo. Men det skulle inte förvåna mig. Den materialitetens stilla poesi som finns i Nyréns målningar är, tror jag, nära besläktad med Nordströms kärlek till färgen.

Nyréns kombinationer av texturer, nyanser och graderingar utger sig sällan för att vara annat än just färg på duk. Men det räcker för att de ska strömma mot betraktaren som lågmälda förnimmelser. Fuktig mossa, kall morgonluft, en brännhet stenhäll – ändå bara lite pigment och olja. I sin uppriktiga bokstavlighet snuddar färgfälten ibland till och med vid det översinnliga, som om de bara vore tunna slöjor över varat. Det krävs en särskild tillit till färgen för att reducera sitt uttryck så långt som Nyrén har gjort. En kärleksfull tillit.

Seendet känns emellertid otillräckligt när man betraktar Nyréns verk. Man längtar efter att också röra vid färgens kropp. Samspelet mellan blicken och (den förbjudna) beröringen är så nära att måleriet blir haptiskt. Och vi betraktare? Vi väntar på att vaktmästaren ska titta bort…

I mina minnen har jag intresserat mig för arketypiska och könsöverskridande drag, som kan spegla människors tidiga upplevelser av sig själva och omvärlden. Som teoretisk bakgrund har jag använt Foucaults genealogi som handlar om att ”spåra ursprunget till idéer och praktiker, inte för att hitta deras ’sanna’ ursprung, utan för att avslöja de maktstrukturer och historiska processer som har format dem”.

I mina porträtt av barn och ungdomar har jag experimenterat med att placera dem i olika situationer, kläder och kontexter. Med frågeställningen: Hur känner vi oss och hur upplever vi oss själva, iklädda de roller vi redan som mycket unga förväntas representera och växla mellan i olika sammanhang? Är vi bekväma eller av någon anledning inte särskilt bekväma, eller direkt obekväma? Känner vi samhörighet eller ensamhet?

LOST CHILDREN
Projektet Lost Children består ursprungligen av etthundrafemtio porträtt av människor som var unga under 30- och 40-talet i Europa. Bilderna är skapade efter fotografier som jag hittat i arkiv över saknade personer efter andra världskriget. Jag har sedan tolkat dessa fotografier i textil för att uppnå ett mjukt och taktilt uttryck. Ett återkommande tema i mina arbeten är kulturella normer och mönster i samhället. Vad hade dessa barn och ungdomar för minnen av sin uppväxt?

Människan har under sin era utrotat ett flertal nutida arter från jorden. Min idé är att skulptera ett femtontal utrotningshotade djur och bygga en ark som de får kliva upp i för att räddas på jorden. Utställningen kommer att kallas ”Hannas ark” och berätta om arternas död i människans tidsålder.

Arken blir deras nya hem och de seglar i väg mot nya mål. Det faktum att vi utrotat ett flertal trädsorter som djur lever i gör att dessa djur inte har något hem. Min tanke är att fördjupa mig i de utrotningshotade djuren såsom elefant, panda och gorilla m.m. Djurens hem, arken, bygger jag i trä. Även koalan och sengångaren är intressanta då deras habitat skogen gradvis försvinner i skövling och skogsbränder.

Totalt försvann 46 arter av mycket stora landlevande djur med en vikt på 1000 kg eller mer från jordens yta under de senaste 50000 åren. Det räckte med att varje människogrupp jagade och fällde ett gigantiskt djur i halvåret för att de skulle utrotas då de förökade sig så långsamt. I Europa, Nordamerika, Sydamerika, Australien, och norra Asien blev det nästan tomt på varelser. Bara i Afrika och södra Asien lyckades mindre rester av megafaunan överleva, bland dem de nutida elefanterna och noshörningarna. Människorna har i stort sett varit ensamt ansvariga för massutdöendet. Även grodan som är utrotningshotad på grund av en svampsjukdom kommer att finnas på ”Hannas ark”.

Med denna utställning vill jag ta med er på en resa och undersökning av hur Flora och Fauna påverkats av människan genom tiderna. Djurskulpturerna varierar i storlek och flera av dem är gjutna i pigmenterad silikon eller akrystal. Jag får hoppas att de trivs och håller sams på Arken.

Utställningen är en omfattande presentation av hela Pär Anderssons ( 1926-2015 ) verksamma liv som konstnär inklusive målningar, skisser, modeller, kartonger och en ny bok om hans konstnärskap.

Utställningen är producerad av Pärs barn: Mats Theselius, Jonas Theselius och Johanna Birkeland.

© Pär Andersson / BUS 2025

När man ror en eka, då är blicken fäst på den plats man lämnar, man ser bakåt och har ryggen vänd mot målet.

Jag har ofta tittat bakåt både på livet och på konsten.

Mitt motiv är också resan. Man är på väg och tänker att det är ”vägen som är mödan värd”.

Bosse Larsson

Anders Karlsson Hohl målar ner till enkelhetens absoluta punkt. Så rymlig att allting får plats. Dansen. Längtan. Rörelsen bort mot – det okända där jag kanske äntligen ska känna igen mig.

Möte och saknad. Allt samlar han till ett tecken. Dikterna som inte säger mer än det absolut nödvändiga. Och färgen som strömmar. Minnena vaknar och stiger upp mot ytan. Bildar ett tecken för människan.

Ylva Eggehorn, författare Anders Karlsson Hohl mottog Konstakademiens utställningsstipendium ur Gerard Bonniers fond 2023. Stipendiet omfattar en utställning vid Konstakademien, medel för att genomföra utställningen samt en utställningskatalog.