Diskuskastaren

Vid slutet av 1700-talet hittades flera olika skulpturer av diskuskastare i Rom och Tivoli. Vid denna tid hade man också börjat bli mer medveten om skillnader som fanns mellan det antika Grekland och det antika Rom vad konsten beträffar. Även Konstakademien i Stockholm kom att utöka sin antika gipssamling med alltfler grekiska verk.

Originalet bakom Konstakademiens Diskuskastare finns idag i British Museum i London. När den hittades 1791 fattades huvudet: och den som försökt rekonstruera det har vänt det fel – då han vänder sig bort kan han aldrig få bästa kraft i kastet! Idrottsmän var populära motiv – och Olympiska spelen har ju sin rot i Grekland. Diskus var också den inledande grenen i den antika femkampen.

Skulptören Johan Niklas Byström var elev till Sergel och arbetade själv med antikinspirerad, nyklassisistisk konst. Han sålde år 1829 två avgjutningar till Konstakademien av olika varianter av Diskuskastaren. De kostade tillsammans 220 riksdaler och 4 skilling banco inklusive transporten från Italien, en summa som Akademien gärna betalade, då de såg skulpturerna som viktiga komplement till de äldre gipserna. Tyvärr har den ena av Diskuskastarna försvunnit eller förstörts under 1900-talet då man inte uppskattade gamla gipser lika mycket som idag.

Den unga vältränade manskropp som Diskuskastaren visar upp hade självklart sina beundrare bland konstnärer i äldre tid. Och i Nazitidens Tyskland närmast dyrkades den. Efter lång övertalning lyckades Hitler 1938 få köpa den antika diskuskastare som fanns i Rom för att visa upp på Glyptotheket i München. Italienska politiker var dock djupt oeniga om detta beslut och tio år senare fördes den tillbaka Rom.