På Konstakademien har ett antal karaktärer lagt sig till vila efter en till synes mödosam vandring. Utmed korridorer och i utställningshallar gömmer de sig i väntan på den stora öppningen och sedermera finissage. Slutet på en era och deras skyddade tillvaro.

Gestalterna är mina alster framsprungna ur en metodik som jag utvecklat under årets konstnärliga forskning i kamouflage. Ett sökande som tagit mig till museer och bibliotek runtom i Europa, samt skapat samarbeten med tänkare och kreatörer över världsgränser. Forskandet utanför akademien har lämnat portarna på glänt för gestalter att krypa in. Just nu ligger de likt gökägg i de svalkande salarna, ruvade av landets bästa konservatorer och fastighetsskötare i tron på att verken är en del av byggnaden och så alltid har varit.

Men så som snö täcker och gömmer kommer tö att avslöja. Dessa arma krabater som gjort akademin till sin hemvist kommer utpekas och med största sannolikhet fördömas. I slutet av augusti uppförs en installation som fungerar likt en lins för att se det gömda. Till dess bjuder jag in era ögon att leta efter mina gestalter i lokalerna.

Personalen hade anat men ingenting sagt tills någon på kontoret utbrast:
– luften är ju bättre nu!

Ändå hördes sucken från ett skåp och väggarnas jämmer.
Om åren går och jag blir kvar. Vem är jag då?

Kvällarna kommer allt hastigare med fåglarna rodnande vid horisonten.
En besökare tar mig i armen alldeles innan stängning och frågar:
– Kan det som inte syns verkligen bli en utställning? Och i sådant fall, är man då konstnär om man inte ställer ut?

Joakim Derlow tog sin Kandidatexamen i Fri konst vid Gerrit Rietveld Academie 2016. Han är för närvarande stipendiat vid Bernadotteprogrammet på Konstakademien, vilket utställningen Gömt i snö är en del av.

Bild: Abbott H Thayer /  © Joakim Derlow/BUS 2023