Akademiklubbens bal, detalj ur Akademi-klubbens tidning Palettskrap nr 10, 1878.
KONSTAKADEMIEN SOM SOCIAL MILJÖ
Konstakademiens elever under 1700- och 1800-talet kom från många olika sociala miljöer även om ungdomar från hantverkar- och konstnärsfamiljer ofta sökte sig till denna utbildning. När Akademien år 1780 flyttade in i eget hus fanns redan hyresgäster av högst olika social tillhörighet där och så förblev det i en ständig vägning av hyresinkomster mot utrymmesbehov för egen verksamhet.
Den akademiska ideologin
I statuterna från 1773 sägs att Akademiens syfte är ”at befrämja Måleri, Bildhuggeri, och flere Ädla Konsters tilväxt i Svea Rike”. I enlighet med europeisk akademisk, främst fransk, tradition skulle eleverna skolas i modellteckning och studium av antiken för att bli fullfjädrade historiemålare eller skulptörer. Denna ideologi levde stark i Akademiens högre skolor men verkligheten såg annorlunda i ett litet land som Sverige. Vilka konstarter som skulle undervisas i och vilka ledamöter som kunde väljas in visar under 1700-talet en stor bredd.
Konstakademiens hus som det ”nu befinnes i Mars Månad 1838”. Relationsritning av Fredrik Blom som åskådliggjort de båda flyglarnas eländiga tillstånd.
Principskolan
Principskolan, Akademiens förberedande skola, grundades 1778 och var verksam i 100 år. Den vände sig uttryckligen både till hantverkare och blivande konstnärer med undervisning i ornamentsritning och figurteckning efter graverade förlagor. Elevlistorna visar att den sociala bredden var stor men ungdomar från hantverkarmiljö är den största urskiljbara kategorin. Nyttan av att kunna teckna skulle praktiseras inom yrken som snickare, målare, guldsmed et c.
Mekaniska skolan
År 1798 startar Mekaniska skolan, en ingenjörsutbildning med inriktning på jordbruksmaskiner men även teknik för stadsutveckling och infrastruktur. Lärare var framstående tekniker och entreprenörer som bergsrådet Eric Norberg och arkitekten Fredrik Blom. Många arkitektelever kompletterade här sin skolning i kolonnordningar och grandiosa byggprojekt med teknisk teori och konstruktion. Mekaniska skolan fanns bara i dussintalet år men var ett projekt helt i upplysningens anda.
Antik- och Modellskolan
Under 1800-talet gäller även för de elever som gått vidare till Antik- och Modellskolan att en påfallande stor andel var söner och döttrar till hantverkare. Generellt är dock kvinnorna oftare från gediget borgerlig eller adlig miljö, medan rekryteringen av män socialt är något bredare. I detta sammanhang kan nämnas att inga kvinnor gick på arkitektutbildningen under 1700-och 1800-talet.
Akademiens utställningar och den ikonografi som huset bär efter utbyggnaden 1845-46 visar på ett smalare konstbegrepp än tidigare. Eleverna skolas med traditionella metoder om än med vissa reformer som undervisning i måleri från 1856 och Landskapsskolan grundad 1859. Men många kommer att finna nya yrken inom media som litograf, xylograf, tidningsillustratör eller fotograf.
Gilles Marie Oppenord (1672-1742), Väggfält med änglaflykt. Ur Livre de differents Fragments d Árchitecture. Etsning, gravör Gabriel Huquier.
Akademihuset som social miljö
En konstakademi var en nödvändighet i ett civiliserat samhälle som strävade efter att ingå i den kulturella gemenskapen i Europa. Konstnärsledamöterna åtnjöt skattebefrielse och hade rätt att åtaga sig uppdrag utan hänsyn till skrålagar.
Från Gustav III:s tid och framåt skulle ämbetsmän och professorer bära uniform. Detta gällde även äldre elever och fast anställda modeller, och naturligtvis vaktmästare i vars lön ingick ett vardagslivré och ett livré för högtidliga tillfällen. Alla var de Akademiens representanter och skulle se prydliga ut i sin yrkesidentitet.
Gustaf Eric Hasselgren, självporträtt i den elevuniform som gällde 1806.
Från 1780 disponerar Akademien ett eget hus där tjänstebostäder inrättas både för högre tjänstemän som direktör och sekreterare, men även bostäder för vaktmästare och modeller. Överintendenten som var Akademiens preses hade vanligtvis egen privat bostad, medan några av hans yngre medarbetare trängdes i hett eftertraktade vindsrum. Ett hus kräver underhåll och en del av finansieringen antogs ske genom uthyrning av små och stora lokaler, allt från borgmästarens stora lägenhet till grevens vedbod. Detta var ett ständigt problem då undervisningen egentligen behövde utrymmet. Vissa hyresgäster ställde också stora krav på renoveringar, vilket delvis åt upp hyresinkomsten. Räkenskaperna visar en ständig ström av kakelugnsmakare, målare och snickare i verksamhet. För undervisningen behövdes ljus och ved, ofta från samma leverantörer år efter år. Den krog som fanns i huvudbyggnadens källare utgör ett ständigt störningsmoment då kunderna bråkade i fyllan och villan.
Vid 1800-talets mitt är antalet hyresgäster betydligt färre och Akademien disponerar mer av sitt hus som ändå är för trångt för utställningarna. Från 1868 hade man en våning i Ateljébolagets hus vid Kungsträdgården. Här fanns också lokaler för Konstföreningen och dessutom Blanchs konstsalong där de första Opponenterna ställde ut 1885.
Detalj ur Elevmatrikel 1849-1900 [elev 606-609]
Som faderns yrke anges bokbindare, handlande, byggmästare och smed. Andra exempel från 1872 är lantbrukare, arrendator, segelsömmare, brevbärare, timmerman, kamrer, stadsarkitekt, fängelsedirektör, skomakare, kyrkoherde, fabrikör, postmästare, länsman, torpare och sjökapten.
Akademiklubben
1877 bildar eleverna Akademiklubben, där män och kvinnor kunde mötas inte minst för fester. Det finns vittnesmål om att männen fortsatte festandet efter att deras kvinnliga kamrater gått hem men Klubben var en viktig mötesplats där eleverna obevakade kunde samlas. Dess bestående bidrag till konsthistorien är den ambitiösa tidningen Palettskrap där Carl Larsson tecknade den första vinjetten och många kända och idag okända konstnärer bidrog med teckningar och berättelser om konstnärslivet.
Palettskrap, Akademiklubbens tidning nr 6, februari 1878.
Vinjetten av Ernst Ljungh visar hur Akademien i kvinnogestalt håller upp den eftertraktade Kungliga medaljen. Elever kämpar bland stickiga törnen för att försöka nå upp till den. Den manliga avdelningen personifieras av en tupp, den kvinnliga av en uggla. Mellan dessa fåglar går en ”telefonlinje” där en liten amorin kryper fram.