Mor och son

Två människor i tät och vänskaplig kontakt med varandra. Under hundratals år har det diskuterats vilka personer detta föreställer. Är det den unge romaren Papirius som avspisar sin mors frågor om vad som sagts i Senaten med påhittade historier? Är motivet hämtat från det grekiska dramat och visar Orestes med sin syster Elektra, som planerar att hämnas mordet på sin far? Är det den kringirrande Odyssevs tålmodigt väntande hustru Penelope med sonen Telemakos? Eller är det helt enkelt en generell bild av vänskap och fred? Skulpturen skiljer sig ändå ut sig från majoriteten av gipserna i Konstakademien genom att varken visa gudar eller muskulösa vuxna män. Ålderskillnaden mellan de två personerna gör ändå att titeln mor och son inte är helt orimlig. Originalet till Konstakademiens gips kunde på 1600-talet ses hos familjen Ludovisi i Rom. De var däremot inte särskilt förtjusta i att låta andra gjuta av sin fina antika skulptur. Riktigt gamla kopior är alltså sällsynta, och att detta exemplar kom till Sverige redan 1698 är ganska märkligt. Skulpturgruppen har funnits på Konstakademien sedan 1780. Den rankades enligt tidens sed i den s.k. Andra klassen bland skulpturer, efter toppnummer som Laokoongruppen och Apollo Belvedere. Att tillhöra konstens B-lag var då inte så illa som det kanske låter idag – även andra klassens antiker var viktiga. Och de mindre betydelsefulla fick ingen rankning alls. Skulpturen var mycket uppskattad i äldre tid. Många som hade tillfälle att se den fäste sig vid de känslor och den kontakt mellan personerna som uttrycks i verket. Det är upp till varje betraktare att själv fundera över om den kan tala till oss även idag?