PRESES HÄLSNINGSORD

Ärade pristagare, ärade ledamöter och kära gäster. Hjärtligt välkomna till Konstakademiens Högtidssammankomst, som härmed förklaras öppnad.

Konstakademiens ändamål är kort att tillvarata frågor av vikt inom bild- och byggnadskonst. I hälsningsorden vill jag tala om transformation i byggande.

Transformation handlar om att förändra sammanhanget för platser, städer eller byggnader till det bättre så att de både kan bevaras, utvecklas och fyllas med liv. Transformation kan innebära både återbruk och nybyggnad, som idémässigt och arkitektoniskt kopplar ihop befintligt med nytt och som lyfter både användning och plats.

Världens största konferens för arkitekter slog i somras fast att byggnader som redan finns behöver återanvändas i mycket högre grad än vad som görs idag . Anledningen var att nybyggnation enligt en färsk FN-rapport är den enskilt största utsläpparen av växthusgaser globalt. Beredskap för omställning behöver börja tidigt och i högskolestudier.

En kulturförändring är på gång och nybyggnation kan inte längre alltid vara den självklara utgångspunkten. På Chalmers i Göteborg ser man en stark trend mot transformation, återbruk och ombyggnader. Drygt 30 % av förra årets examensarbeten handlade om transformation och ombyggnad i någon form. Även examensarbeten på KTH, LTH och Konstfack visade ett tydlig fokus mot återbruk och ombyggnation.

På Kungliga konsthögskolans arkitekturskola ses återbruk av relativt nya hus som en nödvändighet. Förra året startades Post-acceleration, en ny kurs med fokus på transformering och utveckling av byggnader uppförda efter 1950. Professor Lone-Pia Bach hoppas att studenterna efter genomgången kurs ska fungera som ambassadörer på många platser i samhället, och föra in nya perspektiv i både lagstiftning, stadsplanering och byggsektor.

Fler behöver se det befintliga som resurser med hög potential. För det behövs nya synsätt som frångår det självklara i att riva, och att i stället återbruka hela byggnader och inte bara byggmaterial.

Kungliga konsthögskolans arkitekturskolas studenter har studerat området Alvik strands planerade storskaliga rivningar. Projektet är ett exempel på hur nybyggnation fortfarande är normen, trots att det pratas mycket om hållbarhet och återbruk. Det centrala läget med mycket god kollektivtrafikförsörjning planeras ge plats för 1300 nybyggda bostadsrätter.

Alvik strand är idag bebyggt med väl formade kontor och verksamhetsbyggnader mm, från sent 1970-tal till 1990-tal, i en typisk stockholmsterräng och natur. Med rejält kuperad mark som sluttar ned mot Mälaren och vacker sjöutsikt mot Stockholms inre skärgårdsöar som Kungsholmen, Lilla och Stora Essingeöarna.

Områdets s.k. bananhus i gult danskt tegel är flexibla kvalitetsbyggnader som ritades på 1980-talet, och byggda för att stå i minst 100 år. Att de skulle komma att rivas efter 40 år fanns det då ingen tanke om. Det finns många liknande exempel.

Byggsektorn står idag för en mycket stor resursförbrukning, och är en av våra största källor till koldioxidutsläpp och stora avfallsmängder. Rivningar ger i sig stora klimatutsläpp, med många och tunga transporter av stora mängder rivningsmassor, ofta genom bebyggda områden.  Varefter nya materialtransporter tillkommer för nybyggnationen. Både rivnings -och nybyggnadsskede skadar mark och växlighet och orsakar buller under lång tid. Det är knappast hållbart byggande.

Det behövs idag flera perspektiv på det som planeras och byggs. Befintliga byggnader måste ses som resurser och återanvänds på ett kunnigt sätt. Kunskapen om hur man kan transformera byggnader behöver spridas bredare. Det är idag tyvärr inte självklart att den kunskapen finns bland beställare, på stadsbyggnadskontor eller hos byggbolagen.

Platser, kvarter och byggnader kan transformeras i grunden samtidigt som över tid tillkomna olika arkitektoniska skeden och kvaliteter bevaras. Form, färg och material kan hanteras utifrån det nya projektets möjligheter. För det krävs att stadens politiker och tjänstemän är med på noterna och att kunniga beställare arbetar i nära samarbete med skickliga, analytiska arkitekter och konstnärer.

Stockholms stad skulle idag knappast agerat lika lyhört inför totalrivning. Vad gäller Alviks strand finns det nu hopp. Kännedom har kommit om att bananhusen kanske inte rivs. Det välkomnas!

Avslutningsvis: Arkitektur berättar om förfluten tid och länkar ihop oss med tidigare generationer, skapar sammanhang och stabilitet. Arkitektur ger oss ramar för social interaktion, skapar tillhörighet till platser, samhörighet med andra människor och blir identitetsskapande. Ur det perspektivet borde återbruk av byggnader och miljöer vara en självklar del i ett hållbart samhällsbyggande.

Tack för ordet!

Preses Helena T Myhrman