TORSTEN ANDERSSON

Rolf Schocks pris i de visuella konsterna 1997 tilldelas Torsten Andersson

för en ovanlig konstnärlig integritet och ett starkt poetiskt uttryck.

I det moderna svenska konstlivet är målaren och tecknaren Torsten Andersson en nästan mytisk gestalt, ibland kallad en konstnärernas konstnär, respekterad för sin stora integritet och självständighet. Han fick sitt konstnärliga genombrott redan på 1950-talet, gjorde uppmärksammade insatser på 1960-talet, slutade måla under ett antal år, upptog verksamheten 1972 och återkom i stor skala 1987 med utställningar på Moderna museet och Malmö konsthall. Under 1990-talet har han sökt sig fram på nya vägar och befinner sig därför mitt inne i ett kreativt skede.

1960-talet var de många möjligheternas tid. För Torsten Andersson innebar detta en utmaning att söka sig fram till ett personligt språk. Det nådde han genom en sträng formekonomi; hans tidiga måleri står nära det abstrakta och konkretismen. Mot detta bröt sig efter hand tendensen att förmänskliga de konkretistiska formerna. Hans måleri blev mer expressionistiskt med bibehållen monumental form, och med detta förenades konstnärens starka känsla för den svenska naturen och dess ljus.

Det är karakteristiskt att hans utställning på Galerie Burén 1962 bar titeln ”Bilder från Frosta härad” – det är hans barndoms- och uppväxtbygd i Skåne. På denna utställning visade han några av sina sedermera mest kända verk, ”Måsen” – en asketiskt vitmålad linneduk med en isydd fågelliknande form – och ”Källan” – målningar bestående av två delar: en målad bildyta och under den en svart planka, symboliserande det svarta vattnet. Genom detta underströks det introspektiva innehållet.

När Torsten Andersson efter lång frånvaro – åren 1972-82 kallade han sin arbetsprocess – åter mötte publiken i Stockholm och Malmö var det inte minst det magiska draget i hans på en gång tungt monumentala och drömlika målningar som tilldrog sig uppmärksamheten. Där fanns bl.a. bilder som föreställde portaler med vingar: öppningar mot det okända.

Vad han nu arbetar med är målningar som föreställer påhittade skulpturer. Dessa skulpturer har olika färger, de blöder, brinner eller är sjuka. Metoden innebär att han använder realismens språk för att åskådliggöra det abstrakta, som också det är det okända.

Torsten Andersson har aldrig gjort det lätt för sig. Ett intensivt sökande och experimenterande har kännetecknat hans förhållande till det måleriska språket. En ovanlig konstnärlig integritet och ett starkt poetiskt uttryck förenas i hans verk, och det är dessa egenskaper som föranlett valet av Torsten Andersson till årets mottagare av Schockpriset inom de visuella konsterna.

Torsten Andersson är född i Östra Sallerup 1926. Efter utbildning vid Konsthögskolan i Stockholm, med bl.a. Ragnar Sandberg som lärare, och Konstakademien i Köpenhamn debuterade han 1954 på Galerie Blanche i Stockholm. 1960 utnämndes han, 34 år gammal, till professor vid Konsthögskolan. Samtidigt invaldes han som ledamot av Konstakademien. 1965 lämnade han professuren och återvände till sin hembygd i Skåne, där han alltjämt är bosatt.