Lars Ahlin och Arne Jones träffades hösten 1933 på Ålsta folkhögskola – den ene arton år, den andre sjutton – båda fast beslutna att bli konstnärer. För att nå målet krävdes bildning, främst i humaniora och språk. Enda sättet var att förkovra sig i vad andra tänkt, skrivit och gjort. Och se sig som en av dem.

”Man måste vara invigd” (Ahlin).
”Vi måste uppfatta oss själva som ett kontinuum” (Jones).

De delade en strävan att med lärdomen, och med den språket, skapa något eget. ”Levandet” (Jones) gjorde resten. Den ”estetiska situationen” (Ahlin) bar fram en vänskap som varade livet ut.

Vid tiden för Ahlins debut 1943, romanen Tåbb med manifestet, var Jones fortfarande elev vid Konstakademiens skulpturskola. Hans debut skedde några år senare.

Ahlins samlade verk och ett tjugotal av Jones skulpturer ger en erinran om två stora konstnärers livslånga estetiska samtal. Idén om denna erinran uppstod i Sundsvalls Museum 2015 och har i Konstakademien utökats i omfång.

Nina Öhman
Utställningskommissarie