Arijana Kajfes föddes 1963 i det forna Jugoslavien och växte upp i Sverige. Hennes far Davor Kajfes, en väletablerad jazzmusiker i sitt hemland, kom till Sverige på turné och stannade kvar med sin familj. Den fragmentariska berättelsen i Blood is not Water (2018) utgår från inspelade samtal med fadern på en resa till New York och de minnen resan framkallar. Verket består av 15 korta scener som spelas upp i en videoprojektion och utvidgas i rummet med performativa sekvenser där cirkelrörelsen, rotationen, ett återkommande element i hennes arbeten, utförs i en uråldrig form.

Konstnären ser verket Blood is not Water som ett hommage till sin far och till människor som likt honom har fått arbeta undanskymt med sitt konstnärskap.

– Arijana Kajfes undersöker tillstånd i gråzoner där språk och förståelse sätts ur spel. I detta verket utgår konstnären från en mer personlig berättelse där hon försöker binda ihop sitt förflutna med sin framtid. Hon har arbetat skulpturalt men även använt ljud och ljus som rumsliga element, säger Isabella Nilsson, ständig sekreterare vid Konstakademien.

Arijana Kajfes är bland annat utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm 1988- 1993 ochvidSan Francisco State University. 2017 var hon Konstakademiens stipendiat vid Cité Internationale Des Arts i Paris. Hon bor och arbetar i Stockholm och på senare år även i Bamako, Mali, där hon utvecklar en plats för konstnärliga undersökningar. Hon har ställt ut i Sverige och internationellt, senast med separatutställningen Unseen på Konstnärshuset i Stockholm 2016. I den lät hon en blind man vandra i öknen och beskriva platsen genom en roterande videoprojektion som utgjorde hans och betraktarens öga. Med den nya installationen närmar sig konstnären äldre arbeten från 90-talet, framförallt installationen Genus Noll, där en pizzabagare och en drejare samspelade med en videoanimation kring rotationen, expansionen och kollapsen av en klotformad massa.