Enno Hallek, född 1931, hade sin första separatutställning 1963 och har sedan dess regelbundet ställt ut. Återkommande motiv i hans konstverk är regnbågsfärgskalan och solnedgångar, något som enligt Hallek speglar hans uppväxt på och vid havet. Under 1970- och 80-talet arbetade Hallek med hybrider mellan skulpturer och måleri. Enno Halleks utställning Portable Sunset Forever invigs 6 oktober kl. 12.30 i Salarna, Konstakademien. Inviger gör Leif Bolter, preses för Konstakademien.

– Min konstnärsgeneration (1950-60) ansåg att modernismen hade målat in sig i ett hörn. Vi lockades istället av äldre ”föreställande” konst som exempelvis impressionisterna men också av de gamla mästarna, både inom- och utomeuropeiska. Vi ansåg även att det fanns ”bra målare” bland de då föraktade hötorgsmålarna – den tidigaste pop-konsten i Sverige. Är det sant att mosaikmästarna i 500-talets Ravenna försökte avbilda Gud genom att måla ljuset med regnbågsfärger? Var det därifrån impressionisterna ville fortsätta? undrar Enno Hallek och fortsätter:
– Alla bär på landskap från barndomen. Ett särskilt fenomen hos flyktingar och emigranter som inte kan korrigera upplevelserna på platsen. I mitt fall brukar jag skylla mitt ältande av solnedgångar, speglar och regnbågar på min uppväxt ombord på en kombinerad trålare/husbåt. Det nordiska ljuset på Östersjöns vatten. Det kan vara en förklaring till min glissando-färgskala, säger Enno Hallek om sin utställning.

Enno Hallek utbildades vid Kungl. Konsthögskolan 1953-58 och var professor vid Kungl. Konsthögskolan 1981-91. Bland offentliga verk kan nämnas entréplanet på gamla Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna och Stadions tunnelbanestation i Stockholm.