I Konstakademiens samlingar finns ca 800 skulpturer, de flesta är gipsavgjutningar som användes i Akademiens undervisning i äldre tid. Här finns allt från Nike från Samothrake i kolossalformat till små växtornament som skulle inspirera till inredningar och design.

De äldsta av skulpturerna köptes in redan i slutet av 1600-talet av Nikodemus Tessin och kom till Sverige i tre båtlaster mellan 1695 och 1700. Bland dessa fanns statyer av Apollo, Laokoon-gruppen och Den döende gallern. Efter att ha stått nedpackade i förråd vid den s k Rännarbanan kunde man äntligen under 1780-talet börja använda dem i undervisningen.

På 1800-talet kompletterades Konstakademiens samling av gipsavgjutningar med ytterligare exempel på antik skulptur men även med verk från den italienska renässansen, främst av Michelangelo.

I Konstkademiens hus finns sedan 1890-talet ett 30-tal av de största, och även historiskt mest betydelsefulla, gipserna utställda. Dessa är alltid synliga och tillgängliga för besökare i huset. Ett antal skulpturer, ffa porträttbyster, finns också utställda i akademiens bibliotek och i kansliets lokaler.

Sedan början 2000-talet finns i källaren till Konstakademiens hus det s k Stora skulpturmagasinet. Detta tillkom för att tillgängliggöra ännu fler av akademiens skulpturer och gipser. De innefattar både avgjutningar av antik skulptur och verk från italiensk renässans. Här finns även originalverk av främst svenska skulptörer från 1700-tal till 1900-tal. Bland de representerade konstnärerna kan nämnas Sergel, L’Archevêque, John Börjeson och Bengt Erland Fogelberg.

Våra samlingar av antika och senare gipser finns till beskådande för en publik av både bred allmänhet och universitetsstuderande vid bl a Konstvetenskap och Antikens kultur- och samhällsliv.

I samlingen finns även avgjutningar som använts i undervisningen förr, men även av verk av ledamöter och elever från 1700–1900-tal. Skulpturmagasinet inrymmer gipsavgjutningar av verk från främst grekisk-romersk antik, samt från italiensk renässans. Liksom de stora skulpturerna i Nikehallen användes dessa i Konstakademiens undervisning i äldre tid. Byster, ornament och reliefer speglar idealens förändring och utvidgning genom 1700- och 1800-talet.