januari 2016

30jan13:0016:00Tema Adelcrantz och 1700-talets arkitekturHörsalen och biblioteket13:00 - 16:00 Typ av Arrangemang:Föreläsningar

Info

Föreläsning av Fredric Bedoire och Bo Vahlne. Dessutom visningar av grafik och böcker ur Adelcrantz bibliotek.

PROGRAM:
13.00 Hörsalen. Fredric Bedoire: Arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz
14.00 Hörsalen. Bo Vahlne: ”efter ritning och med god smak” – Adelcrantz och Stockholms slott 15.00 Biblioteket. Ulf Nordqvist: Böcker ur Adelcrantz bibliotek Eva-Lena Bengtsson: Adelcrantz resedagbok från 1750/51

Alexander Roslin, porträtt av Carl Fredrik Adelcrantz. Paris 1754. Foto: Leif Mattsson © Konstakademien
Alexander Roslin, porträtt av Carl Fredrik Adelcrantz. Paris 1754.
Foto: Leif Mattsson
© Konstakademien

Adelcrantz – med lust och energi för Konstakademien
Den 30 januari 2016 är det 300 år sedan arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz föddes. Hans tid som preses (ordförande) 1767-1795 omfattar en av de viktigaste perioderna i Konstakademiens historia. Vi hyllar Adelcrantz med att han som förste man får framträda i Månadens bild 2016.

Det var den 10 juni 1795. Konstakademiens ledamöter har samlats för att stämma av ekonomin, men också för att höra arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz tala om Konsten. Efter 28 år som Akademiens aktive preses (ordförande) har ålder och sjukdom nu tvingat honom att trappa ner och avgå från sin post.

Den tillbakablick Adelcrantz gör ”uti ett omständeligt Tahl” följer inte enbart konventionen att med lagom blygsamhet framhäva sin egen roll. Han känner sig lättad över att lämna sina uppdrag som överintendent och arkitekt, men säger att konst och konstnärer gett honom ”de gladaste stunderna af min lefnad”.

Det finns all anledning att se tillbaka på detta som en särskilt dynamisk period i Akademiens historia. Ritare-Academien hade tagit steget till Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academien, en Konstakademi värd namnet.

Den kungliga nåd som både Adolf Fredrik och Gustav III lät skina över Akademien uttrycktes i ökade penninganslag. Fler lärare anställdes som inte bara undervisade i modellteckning utan även i anatomi, antikritning, grafik och så småningom arkitektur. Adelcrantz vill också ge plats åt hantverkare som behövde träna sig att teckna ornament inför sitt yrkesliv som möbelsnickare, guldsmed eller dekorationsmålare.

Efter förebild från den franska konstakademien utlyses den första tävlingen i måleri efter ett historiskt ämne, med kunglig medalj och utlandsstipendium för vinnaren. År 1784 öppnar den första svenska konstutställningen för publik.

Men framförallt har Konstakademien 1780 kunnat flytta in i ett eget hus på Fredsgatan, donerat av Gerhard Meyer ”hvars minne aldrig bör förgätas, så länge någon Konstnär i Sverige finnes”. Adelcrantz ritar förslag till utbyggnad med större lokaler för undervisning och konstutställningar, något som inte förverkligas förrän 60 år senare. Hans tal trycktes 1803 och där kan vi läsa att han inte bara såg tillbaka utan även kom med tankar om framtiden. Han betonar behovet av fler stipendier för ”de välartade ynglingar, som af naturen danade til någon af de fria Konsterna, med framgång lägga sig på desamma” (kvinnliga akademielever var det ännu inte tal om). Största problemet för konsten är enligt Adelcrantz ekonomin. Sverige är fattigt och ”deras antal ringa, som hafva förmögenhet at sysselsätta och belöna Konstnären”.

Adelcrantz hade själv som arkitekt inte sällan drabbats av beställarnas nycker och betalningsovilja. Han tvingades avyttra både sin bostad i Stockholm och sitt sommarhus. Delar av sin stora boksamling sålde han till Konstakademien, vars bibliotek han alltid ivrat för. Det var ju det intellektuella inslaget som skiljde en akademikonstnär från skråmålarna i allmänhet!

Bland Adelcrantz egna verk kan nämnas Drottningholmsteatern, Adolf Fredriks kyrka i Stockholm och fyren Långe Jan på södra Öland. Han dog i cancer den 1 mars 1796, drygt 80 år gammal. Adelcrantz innehar med sina 28 år som Konstakademiens ordförande fortfarande ett svårslaget rekord.

Eva-Lena Bengtsson

Läs mer:
Stig Fogelmarck: C.F. Adelcrantz. Ett gustavianskt konstnärsöde, 1994.